När det finns långt fler saker att göra än att skriva ett inlägg i sin landsomspännande blogg, då, ja, just då känner man fört.

Jag har precis börjat rehabilitera mig efter en snar veckas sjukdom, som tråkigt nog lyckades falla in över jul. Jag har också precis insett att det nog inte var svinis jag hade, trots att det minsann kändes så när jag låg ynklig i min säng, kallsvettandes med närmare 39 graders feber, under Kalle Anka. Då hade jag ta mig fan influensan.

Nu, ikapp med att jag börjar inse att jag inte är sjuk längre, har jag heller inte några ursäkter kvar att inte skriva i mon blog, eller för den delen göra mycket viktigare saker.

Jag borde sy mammas byxor och klänning (som jag lovade att göra innan Tenerife, 29e nov...), läsa modehistoria (samtliga tre böcker fortfarande oavslutade) och skissa kroki. Ja, kroki, naket.

Jag fick nämligen ett skissblock av min ömma moder i julklapp som enligt henne skall fyllas med bilder på nakna kroppar för att mina skisser i allmänhet saknar en "kroppslig" dimension. Min mor är ju så klok så jag har väl inget annat val än att lyda. I min storhet och, senare insedd, hybris, tog jag mig an projektet att skissa delar av Yttersta Domen, av ingen annan än Michelangelo. Bilder kommer inte.